Tina

Max har ju vägrat äta annat än brösmjölk, han har bara knipit ihop så fort han sett en sked.
Men nu i helgen när jag har varit på jobbet så har han faktiskt ätit fruktpuré! Inte mycket, men han har iaf inte vänt bort huvudet utan gapat när Krille sträckt fram skeden.

Hoppas att det lossnar nu och att vi kan börja trappa ner på amningen!

Såhät missnöjd var Max när farmor försökte fresta med blåbär

Har inte haft tid till att skriva idag heller, förlåt!

Max har kommit in i en period där han aldrig, ALDRIG, är stilla. Han kryper snabbt som attan och hinner fram till kattens matskål innan jag ens hinner blinka. Han försöker ställa sig mot saker men förstår inte riktigt att han måste hålla i sig för att inte trilla omkull. Han försöker ställa sig mot fristående saker som tippar när han drar sig upp. And so on, and so on...

Nu försöker Krille få energiknippet att somna, sen ska vi mumsa på lite lufttorkad skinka. Om inte Max har sugit musten ur oss helt innan dess.

Förra veckan när jag och Max tog våran dagliga promenad så stannade vi till på Öppna Förskolan. Just då var det inga andra där så vi hade hela lekrummet för oss själva. Ganska skönt faktiskt.

Max visar redan nu tendenser på att få lockigt hår. Egentligen hade vi väl inte väntat oss något annat då Krille har världens krull och jag var lockig som liten och nu har ett ordentligt självfall.

Förutom en envis liten hårtest mitt på huvudet som alltid lockar sig så ser hans kalufs ut såhär när håret är vått:

Fram tills idag har jag kunnat sätta ner Max på golvet där han har suttit och roat sig själv. Själv har man kunnat sitta i lugn och ro i fåtöljen och läst eller haft laptopen i knät. På sin höjd har man fått lyfta bort honom från några farliga sladdar som han hittat när han ålat fram.

Men nu så tar det knappt en minut efter det att man satt honom på vardagsrumsgolvet tills han hips vips är halvvägs under sängen i sovrummet. Jag ser mina lata dagar i soffan flyga all världens väg och ser nu mig själv springa runt och ropa Aj aj och Nej Max, inte vara i Kisses matskål!

Max började sova hela nätter när han var runt 3 månader, han sov från kl 22-07, åt en skvätt och sov sen vidare till 9.30 ungefär. Tackar för det sa jag och var utvilad jämt.

Men vid 6-7 månader slutade skitungen med detta. Nu somnar han runt kl 21, äter vid 00 och oftast vid 03, vaknar vid kl 6.30 och äter sen halvslumrar han till 7.30-8 och då är det bara att kliva upp och slå på kaffebryggaren.
Lagom tills man har fått i sig två koppar kaffe och vaknat till så tycker Max att det är dags för en tupplur. Precis när min egen trötthet har övergått till kaffespeedad klarvakenhet. Det slår aldrig fel.

Jag saknar när jag var gravid och sov 12 timmar om dygnet.

1 månad gammal

Idag har Max verkligen varit billig. Skrikig, grinig och allmänt tjurig. Vägrat sitta i famnen, vill inte vara på golvet och sitta i matstolen dög inte. Gåstolen funkade, men bara om han fick parkera den framför DVD-hyllan, slita ut alla filmer och försöka riva ner en bordslampa.
Hade god lust att trycka öronen fulla av öronproppar, låsa in mig ensam i sovrummet, lägga mig under täcket och låta ungen skrika och riva ut filmer bäst han ville.
När pappa K kom hem så blev han som en helt ny unge.
Undrar om Max är less på att bara vara med sin tråkiga morsa hela dagarna? Isf förstår jag honom, jag skulle gärna ta en dag ledigt från Max, hans pappa och lägenheten en dag.

Att Max är en slående kopia av sin pappa råder inga tvivel om. Visade kortet här nedanför på K som bebis för min styvpappa, han frågade när vi hade varit till en fotograf och fotat Max.

Det enda Max verkar ha fått efter mig är att han var tidig med att få tänder, samt det lite otäcka fenomenet att ibland sova med öppna ögon. 

---

K och Max, båda vid 4 månaders ålder.

Vår granne Sandra frågade mig igår om jag ville följa med ut på lördag och självklart ville jag det. Det är så skönt att gå ut nån gång ibland, att få sminka sig och klä upp sig i något som inte är marinerat i bebisdregel. Man behöver verkligen det  emellanåt.

Det enda jobbiga med att åka iväg någonstans utan Max är att jag måste sitta med bröstpumpen halva veckan eftersom Max stenvägrar all mat förutom mammas prima tuttmjölk. Tjurigare unge får man leta efter (inte så konstigt när både jag och K har ordet "Tjurskalle" tatuerat i pannan). Han vägrar gröt och fruktpurér. Potatis och banan fich honom nästan att kräkas. Palsternackspuré gick bra en gång. Då åt han kanske två teskedar.

Morot, ingen höjdare direkt.

Så tills den tjuriga ungen låter sin mor slippa känna sig som en mjölkmaskin så är det bara att vackert pumpa på och planera sina egna utflykter i god tid.



Som vi kämpade med amningen i början, inte trodde jag då att vi skulle få kämpa lika mycket för att sluta med den